Jag hade nyss avslutat mina utlandsstudier i Paris och flyttat hem till familjen. Jag hade några dagar ledigt till innan skolan skulle börja i Sverige och en fredagsmorgon mötte jag min pappas stressade blick i köket. Stackarn tänkte jag, vardagslivet med 5 barn, 2 företag, hus och hund är allt annat än lugnt. Den dagen visste jag att han var extra stressad eftersom förutom alla vanliga sysslor, jobb och måsten så är fredagar vår städdag här hemma. På detta ska ju också den obligatoriska fredagstacosen hinna bli lagad.

Skärrad i hjärtat av min pappas stressiga blick så bestämde jag mig för att överraska han med en hjälpande hand. I och med att jag började arbeta inom städ som 16-åring och därav jobbat många timmar som städare så vet jag mycket väl hur man får ett hus skinnande rent igen, men denna gången kände jag att det inte var tillräckligt. Jag ville ge han mer än ett rent hem. Men hur?

Plötsligt mindes jag ett samtal som jag och pappa haft någon vecka tidigare på ett hotell i Krakow. Städerskan som jag råkade träffa på i mitt rum stod där med det största leendet, prydligt klädd, hade bäddad så fint och lagt choklad på sängen samtidigt som hela rummet hade fyllt med en fantastisk doft. Jag sa till min pappa tänk vilken dröm det vore att ha en sådan städerska hemma, hon hade verkligen gjort det hemtrevligt.

Den fredagen gjorde jag huset hemtrevligt inte bara rent. Nybäddade sängar med en present på kudden, ett nytt doftljus och nytvättade handdukar i badrummet, samt en ny disktrasa och borste i köket. Sent på eftermiddagen rullade bilen in på uppfarten och med tunga steg såg jag min pappa genom fönstret gå mot dörren. Jag sprang upp på mitt rum och väntade. En stund senare knackade det på dörren och jag möter min pappas blick, denna gången fylld utav glädje, tacksamhet och lugn och jag kunde inte låta bli att le lite skrattfullt.

Men istället för att säga tack, kollar han mig plötsligt allvarligt i ögonen och säger ”Emelie du måste öppna ett städföretag, aldrig har vårat hus känt så hemtrevligt”